Calymene

-ett äventyr till Kult rev.
av Staffan Andersson
sa@fysik.uu.se
Jeanettes uniformsskjorta var lika blå som himlen och hennes hy var brunbränd. Havsbrisen rufsade hennes kortklippta gyllenblonda hår och hon fnittrade förtjust. Jag såg henne försvinna bort längs gångstigen som följde stranden, bort bakom de blommande rosenbuskarna.
Kön till glasskiosken stod nästan stilla. De badande turisterna nere på den bländvita sandstranden stortrivdes under den skinande solen. En liten fräknig femårig försökte förgäves bestämma sig för vilken glass hon skulle ha. Utanför vågbrytaren stod ett gäng ungdomar och jag kunde höra deras förtjusta skrik när vågorna sköljde över deras huvuden.

Med en mjukglass-strut i varje hand fortsatte jag fram längs gångstigen. Vart hade Jeanette tagit vägen ? Jag gick med raska steg och tittade mig omkring. Ett par fetlagda turister passerade förbi på väg mot glasskiosken. Sedan såg jag Jeanette. Hon stod på knä framför en av rosenbuskarna vid sidan av stigen. Hon tittade upp mot mig med ett bekymrat ansiktsuttryck.
"Jag tror att jag har hittat Sofies katt, men jag har en känsla av att hon inte kommer att bli särskilt glad."

Den svarta kattkroppen avtecknades tydligt mot det torra gulbruna gräset. Ett moln av flugor omgav det och stanken som spred sig var fruktansvärd. Pälsen var tovig och kladdig av blod. Ögonhålorna var tomma och det tycktes som om den lilla katten gråtit tårar av blod. Dess strupe var söndersliten och maskar krälade omkring i det blottlagda köttet.
"Nej, hon lär inte bli särskilt glad."


Tidigare framföranden:

  • UppCon -95
  • SillyCon IV