Metanoia Anonym inför mig själv är vad jag är på det här kontoret. Jag vet inte längre vem det var som satte upp dessa post-it-lappar med små meddelanden till mig om tider att passa och saker att komma ihåg. Världens bästa pappa står det på min kaffemugg men pappa är inte det jag är, i alla fall inte när jag är här. Jag vet inte vad jag är förutom en som drömmer sig härifrån... I takt med fläktarnas sakta slag ovanför det öppna kontorslandskapet, det stilla brummandet från trettitalet datorer och det idoga mekaniska väsandet av kopiatorn som matar ut utskrift efter utskrift går livet en stilla förbi. Toalettbesök fast behovet inte finns, stirra på klockan varannan minut, blanka blickar genom fönstret - strategier för att överleva på ett arbete där nöjet sedan länge försvunnit. Där kropparna sakteliga verkar dö, lever dock tankarna. Där finns det nytänkande bortom verkligheten, inne i fantasierna. Ett scenario för samberättande av Martin Svahn (martin@frispel.nu)