Vid fyren 10/5 1881 Så är vi här i det fantastiska huset som Han byggt helt till mig. Jag vet att man förväntar sig tacksamhet, men jag känner bara ensamhet. Så långt borta är närmaste människoboning att vi lika gärna kunde bo på en öde ö. Därtill kommer Han inte att vara här ofta, säger han, långa resor kommer att dra honom till fastlandet. Då blir det jag och havet och fyren där nere på klippan. Tjänstefolket kommer visserligen också att vara här, men jag kan icke tala med dem. Jag ser i deras ögon att de inte tycker att jag räcker till. Så jag kommer att vara som fyren – omgiven av ödslighet och isolerad från allt. Ändå föredrar jag det framför det mörka som kommer om natten när Han är här och min kropp måste finnas till enbart för Honom, alls icke för mig själv. Konstruktör: Anders Björkelid, NisseNytt (anders@siames.nu)